Satt och läste massa roliga, sorgliga och rentutav logiska citat medans jag var hos mina favvosar Sabina och Joakim. När man då sitter där lite småberusad och börjar tänka så kommer man på det ena med det andra. Men detta inlägg handlar om att få allt på svart och vitt. Få något slags perspektiv. Dock kanske det inte blir så logiskt som jag hade tänkt mig från första början.
Anyways! Jag har något gemensamt med er som läser. Kanske inte så mycket gemensamt. Men detta vet jag ! Alla letar efter det där ultimata för att göra en lycklig.
Jag har inte nått dit än. Och jag skulle säga att jag är mitt i letandet efter lyckan.
Efter att jag och mitt senaste ex gjorde slut så såg jag inte någon vidare mening i någonting. Så jag bestämde mig för att göra något radikalt och dra 40 mil bort för att festa bort det där hålet man hade fått i sin tillvaro. Samt hålla sig sysselsatt dag ut och dag in. Även om allt började som en dröm så upptäckte jag att i längden så var inte festandet och leva loppan livet vad som ledde till lycka.
Helt ärligt fick det mig nästan att känna mig mera ensam. Som om allt runtomkring mig var så flyktigt och inte skulle vara kvar i min tillvaro och inte lära känna mig. Jobbet älskade jag. Att få ha ansvar och serva människor. För att göra deras semester bra. Men ändå längtade jag hem.
Nu är jag hemma och jag börjar nu undra runt vad det är som ger mig lyckan här. Tryggheten. Självklart så var familjen det jag saknade mest. Samt de där vännerna jag vet alltid kommer finnas till för mig. Men oavsett vart jag befinner mig i världen så kommer dessa alltid älska mig. De kommer inte glömma mig. Ta bort mig på facebook. Ignorera min existens. De är dem jag vill ha kvar.
Så nu har vi alltså kommit fram till två saker som leder till lyckan. Ett jobb jag älskar samt att ha familjen och mina närmaste i närheten.
Då till det sista. Det där jag innerligt inte förlorar hoppet om. Att ha någon jag kan vara kär i utan de där tvekande känslorna. Nuförtiden har allt blivit så krångligt. Det är som att man startar ett företag. Många bitar som måste falla på plats. Istället för att bara kasta sig ut! En god vän till mig sa till mig att hon var van med att bli behandlad som skit och att de enda hon kunde få tag på var sådana som behandlade henne dåligt. Detta sa hon med tårar i ögonen. Jag blev tyst i någon sekund. Innan jag sa "Säg inte så, för det kan inte jag tro på. För då kan vi ju likagärna ge upp på livet på en gång!". Jag är inte den som ger upp. Om jag nu startade ett företag så skulle jag skita i om jag bröt några fingrar och bara jobba på. Så mycket hopp har jag om allt! Kalla mig en evig optimist när vi kommer till ämnet. Men hur cynisk jag än låter när det kommer till kärlek så ger jag fanimig inte upp. Om min vän jag sa det där till också läser detta så tänker jag hälsa till henne med att hon ska stå på sig och förvänta sig något bättre! För jag väntar fasen fortfarande på att bli respekterad och omtyckt. Blir jag inte det så kan jag likagärna vara ensam och älska mig själv så gott det går istället. För jag är faktiskt one of a kind.
Så för att nå till punkten. Den där lyckan jag började prata om. Fortsätter jag leta efter. Jag fortsätter att testa mig fram på roliga jobb och se nya platser nu till sommaren. I våras fick jag två erbjudanden om att jobba i cypern under sommarsäsongen. Vilket kanske är något jag testar nästa sommar? Jag kommer fortsätta kasta mig hejdlöst ut på djupt vatten när det kommer till känslor trots mitt mera sunda förnuft. Iallafall när jag känner att det är värt att kasta sig ut. Samt att jag kommer värna om de jag vet finns där.
Lite nattfilosofi. Kan bli mera av någon annan gång då jag är lite smått berusad! Så lägger jag också ut ett citat jag fastnade för.
